(I det tyska rättsystemet är en "Verklarung" en
rapport från ett befäl ("Kapitän") beträffande
en olycka till havs, med syfte att överlämna ett preliminärt
bevisstycke för en eventuell påföljande rättegång)
Hörnum 9/7 1950
Skepparen Wilhem Lass, född den 5 april 1906 i Büsum, innehavare
av certifikaten A1, B1 och C1, befäl på kuttern Hör
9, infinner sig och meddelar till protokollet följande iakttagelser
rörande skeppet Ormen Friske:
Jag befann mig 21 juni 1950 tillsammans med en rad andra Hörnumkuttrar
på hummerfångst norr om Helgoland. Eftersom vinden tilltog
var vi vid 21-tiden tvungna att stoppa och vi ankrade öster om
Helgolands nordspets. På förmiddagen den 22 juni växte
vinden till stormstyrka. Vi hade inte längre något skydd
på ankarplatsen utan var tvungna att löpa in i den före
detta ubåtshamnen, tillsammans med ungefär 25 andra kuttrar.
Klockan 12.30 började bombfällningen. De första bomberna
föll i vattnet ungefär väster om sydspetsen på
Düne. Alla andra skeppens besättningar flydde då in
i en före detta nödbunker som finns på Unterlands strand.
Min styrman och jag flydde inte dit eftersom vi ville hålla ögonen
på vårt skepp. Vi begav oss ut på ubåtshamnens
östliga inre pir. Ungefär 13.00 såg vi vikingaskeppet
i ungefär sydöstlig riktning på ungefär 1200 meters
håll. Det var under segel, låg tvärs sjön och
nästan exakt på den kurs som leder mot den inre sydredden,
just väster om klippan Danskermanns Hörn. Eftersom vinden
var av styrka 11 (ca 30 m/s, men enligt arkivet av den tyska vädertjänsten
DWD fanns det på den tiden bara 20 m/s med byar upp tll 25 m/s,
M.B.), kunde vi inte komma till någon hjälp med vårt
lilla fartyg. Eftersom nu ytterligare bomber föll precis i vår
närhet var också vi tvungna att bege oss in i bunkern. Vid
14-tiden lämnade jag ensam bunkern och gick åter ombord.
Jag kunde inte se något av skeppet trots att jag med avsikt höll
utkik.
Enligt min åsikt har skeppet velat löpa in till Helgolands
sydredd för att söka skydd där. Eftersom besättningen
uppenbarligen i sista ögonblicket märkt bombfällningen
har den sannolikt girat för att söka skydd öster om Düne.
Nämligen när vi först såg det låg det tvärs
mot sjön. På detta sätt har det enligt min mening i
de häftiga bränningarna slagit sönder på klippan
Danskermanns Hörn som ligger tätt inpå inseglingslinjen.
Enligt min åsikt som sjöman hade skeppet säkerligen
kunnat nå den skyddande redden om inte bombningarna ägt rum
precis samtidigt. I alla fall hade de blivit räddade om det funnits
en räddningsstation på Helgoland.
Utom min styrman har ingen annan iakttagit skeppet eftersom alla kutterbesättningar
befann sig i nödbunkern. Inte heller de skeppsbrutna från
en Bremenjakt, som slogs sönder i Dünehamnen, såg det
svenska skeppet eftersom de också hade tagit skydd för bomberna.
(signerat) Wilhelm Lass
Rätt avskrivet intygas (signerat) Lenz, Regieringsbauinspektor
(bevittnat av) C. Kühl, hamnkapten
(Arkiv Utrikesdepartement Stockholm, R19D/574, översättning
M. Braun)