Vittnesmålet (på tyska "Verklarung") av fiskaren Lass den 9 juli 1950 hos hamnkaptenen Kühl i Hörnum/Sylt
 
 

(I det tyska rättsystemet är en "Verklarung" en rapport från ett befäl ("Kapitän") beträffande en olycka till havs, med syfte att överlämna ett preliminärt bevisstycke för en eventuell påföljande rättegång)

Hörnum 9/7 1950
Skepparen Wilhem Lass, född den 5 april 1906 i Büsum, innehavare av certifikaten A1, B1 och C1, befäl på kuttern Hör 9, infinner sig och meddelar till protokollet följande iakttagelser rörande skeppet Ormen Friske:
Jag befann mig 21 juni 1950 tillsammans med en rad andra Hörnumkuttrar på hummerfångst norr om Helgoland. Eftersom vinden tilltog var vi vid 21-tiden tvungna att stoppa och vi ankrade öster om Helgolands nordspets. På förmiddagen den 22 juni växte vinden till stormstyrka. Vi hade inte längre något skydd på ankarplatsen utan var tvungna att löpa in i den före detta ubåtshamnen, tillsammans med ungefär 25 andra kuttrar.
Klockan 12.30 började bombfällningen. De första bomberna föll i vattnet ungefär väster om sydspetsen på Düne. Alla andra skeppens besättningar flydde då in i en före detta nödbunker som finns på Unterlands strand. Min styrman och jag flydde inte dit eftersom vi ville hålla ögonen på vårt skepp. Vi begav oss ut på ubåtshamnens östliga inre pir. Ungefär 13.00 såg vi vikingaskeppet i ungefär sydöstlig riktning på ungefär 1200 meters håll. Det var under segel, låg tvärs sjön och nästan exakt på den kurs som leder mot den inre sydredden, just väster om klippan Danskermanns Hörn. Eftersom vinden var av styrka 11 (ca 30 m/s, men enligt arkivet av den tyska vädertjänsten DWD fanns det på den tiden bara 20 m/s med byar upp tll 25 m/s, M.B.), kunde vi inte komma till någon hjälp med vårt lilla fartyg. Eftersom nu ytterligare bomber föll precis i vår närhet var också vi tvungna att bege oss in i bunkern. Vid 14-tiden lämnade jag ensam bunkern och gick åter ombord. Jag kunde inte se något av skeppet trots att jag med avsikt höll utkik.
Enligt min åsikt har skeppet velat löpa in till Helgolands sydredd för att söka skydd där. Eftersom besättningen uppenbarligen i sista ögonblicket märkt bombfällningen har den sannolikt girat för att söka skydd öster om Düne. Nämligen när vi först såg det låg det tvärs mot sjön. På detta sätt har det enligt min mening i de häftiga bränningarna slagit sönder på klippan Danskermanns Hörn som ligger tätt inpå inseglingslinjen. Enligt min åsikt som sjöman hade skeppet säkerligen kunnat nå den skyddande redden om inte bombningarna ägt rum precis samtidigt. I alla fall hade de blivit räddade om det funnits en räddningsstation på Helgoland.
Utom min styrman har ingen annan iakttagit skeppet eftersom alla kutterbesättningar befann sig i nödbunkern. Inte heller de skeppsbrutna från en Bremenjakt, som slogs sönder i Dünehamnen, såg det svenska skeppet eftersom de också hade tagit skydd för bomberna.

(signerat) Wilhelm Lass
Rätt avskrivet intygas (signerat) Lenz, Regieringsbauinspektor
(bevittnat av) C. Kühl, hamnkapten

(Arkiv Utrikesdepartement Stockholm, R19D/574, översättning M. Braun)

 
Tillbaka