Före 1995 fanns det ingen förklaring för det väldokumenterade faktum, att ljudöverkänslighet (hyperakusis) kan vara första symptomet i början av Menières sjukdom.

Denna sjukdom, som kan drabba upp till 1 % av befolkningen, visar sig genom yrselanfall i samband med, dels skiftande, dels permanenta symptom av lomhördhet och fantomljud (tinnitus).

Efter två omfattande medicinstudier (Hallpike and Hood, 1959; Hood and Poole, 1966) vet man också att ljudöverkänslighet är ett av de första symptomen för merparten av patienterna.

Eftersom graden av ljudöverkänslighet lätt kan mätas audiologiskt, hade det varit möjligt - senast efter 1966 - att införa en allmän diagnosrutin för en tidig upptäckt av Menières sjukdom. Att få en tillräckligt tidig diagnos av denna sjukdom är ett stort problem, därför att den oftast inte kan upptäckas under flera år. Ett tidigt besked skulle ge patienterna möjligheter att anpassa sin livsstil och på så sätt undvika några av sjukdomens senare och allvarligare symptom.

Orsaken till att graden av ljudöverkänslighet hittills sällan har mätts, trots testens enkelhet och uppenbara diagnostiska effektivitet, är lätt att förstå. Det fanns ingen plausibel förklaring för sambandet mellan symptom och sjukdom. Efter upptäckten av innerörats dämpningsfunktion blev dock sambandet klart och publicerades detaljerat 1996.