Permanenta toner i innerörat utvecklas under påverkan av utåtledande nerver

Före 1996 var det inte känt att utvecklingen av svaga permanenttoner i människans inneröra påverkas av signaler från auditiva hjärnans utåtledande nerver.

Dessa toner, de så kallade spontana otoakustiska emissioner (SOAE), har mätts sedan 1979 med känsliga mikrofoner i hörselgången, och de förekommer i merparten av friska öron. Själv kan man normalt inte höra dem. I regel mäts bara ett fåtal toner per öra, men i enskilda fall kan de vara upp till omkring 20 stycken. Tonfrekvenserna stannar nästan oförändrade över många år. De ligger mellan 0,5 och 10 kHz, med merparten mellan 1,5 och 3 kHz.

Tonerna alstras av högspecialiserade celler i innerörat, som är såväl akustiska sensorer som tongeneratorer. Deras uppgift är att ta emot svaga ljud och sen förstärka dem genom cellkroppsrörelse. Var och en av dessa celler är avstämda till sin specifika frekvens. För att nå en maximal känslighet har de en självreglerad reaktionströskel som alltid håller dem på gränsen till en spontan cellkroppsrörelse.

För närvarande är det ännu inte känt om en sådan spontan cellrörelse och tonalstring bara är harmlösa bieffekter av en extrem sensorkänslighet, eller kanske även ett element för en ytterligare ökning av känslighet. Sänkningen av reaktionströskeln genom ett svagt bakgrundsljud, så kallad stokastisk resonans, är känt hos andra signalmottagningssystem.

Det visar sig nu, att förekomsten av tonernas frekvenser inte är slumpartad. Statistiken uppenbarar signifikanta tendenser som bara kan förklaras med hänsyn till de unika egenskaper som råder i auditiva mitthjärnan (colliculi inferiores).

Det förefaller som att den permanenta, utåtledande signaltrafiken från denna kärna ner till de tonalstrande cellerna i innerörat präglas av arkitekturen och frekvenskartläggningen i just denna centrala auditiva kärna. Ett sådant anatomiskt präglat inflytande av utåtledande nerver på innerörat har förmågan att underlätta hörandet av komplexa toners tonhöjd, t.ex. i språket och i musiken.

Publications:

Braun, M. (1997) Frequency spacing of multiple spontaneous otoacoustic emissions shows relation to critical bands: A large-scale cumulative study. Hear. Res. 114, 197-203. Abstract

Braun, M. (1998) Accurate binaural mirroring of spontaneous otoacoustic emissions suggests influence of time-locking in medial efferents. Hear. Res. 118, 129-138. Abstract, ask for PDF

Braun, M. (2000) Inferior colliculus as candidate for pitch extraction: multiple support from statistics of bilateral spontaneous otoacoustic emissions. Hear. Res. 145, 130-140. Abstract, ask for PDF

Recent results on central auditory implications of SOAEs

Interesting links: Rémy Pujol

Back to: First Page Swedish, NOM Home Page