Före 2000 var det inte känt att en omedveten version av absolut gehör är en allmän egenskap hos människan. Denna förmåga används omedvetet i språk och kan betraktas som ett ytterligare medel, utöver röstklangen, för igenkännandet av talare.

Användningen av det omedvetna, absoluta tonminnet ökar i takt med språkbetoning. Detta är neuroanatomiskt plausibelt, därför att den viktigaste omedvetna kommandocentralen för språk (i gyrus cinguli anterior; eng. anterior cingulate cortex) är kopplad till såväl tonminne som centra för stimulering och emotion.

Motivationsberoende bruk av detta absoluta minne kan antas vara en av de utveklingshistoriska förutsättningarna för sång, och därmed för musik generellt.